armistice (zn):
переми́рие(en) —.
(sv) formell överenskommelse mellan stridande parter om att upphöra krigföring, inför en förestående fredsförhandling., прекраще́ние огня́(en) —., перемирие(de) Vereinbarung zur Unterbrechung der Kämpfe in einem bewaffneten Konflikt – meist um Friedensverhandlungen zu führen.
(fi) sotatoimet keskeyttävä tauko.
(no) midlertidig opphør av kamphandlinger; ''både tidsrommet og selve avtalen''.
(pl) —.
(pl) —., затишье(no) midlertidig opphør av kamphandlinger; ''både tidsrommet og selve avtalen''.
Via: Dbnary en WikiWoordenboeken
Via: Memodata.com