bottle (zn):
бутылка(en) —.
(el) δοχείο.
(de) ein Gefäß zur Aufbewahrung und zum Transport von Flüssigkeiten oder Gasen aus verschiedenem Material.
(fi) suusta suppea, usein suljettava astia.
(fr) Récipient destiné à contenir un liquide.
(nl) 1. een langgerekt, cilindrisch en meestal van glas vervaardigd vat met een nauwe hals die met een dop of kurk af te sluiten is.
(pl) —.
(sv) butelj., буты́лка(en) —.
(en) —.
(ca) Recipient per a líquids., оха́пка (сено|се́на)(en) —., рюмка(en) —., сноп(en) —., стакан(en) —., фля́жка(en) —., бутыль(fi) suusta suppea, usein suljettava astia.
(nl) 1. een langgerekt, cilindrisch en meestal van glas vervaardigd vat met een nauwe hals die met een dop of kurk af te sluiten is., буты́лка с со́ской(sv) flaska för att servera mat, ofta välling, till småbarn via napp., буты́лочка(sv) flaska för att servera mat, ofta välling, till småbarn via napp., детский рожок(fr) Flacon muni d’une tétine., рожо́к(sv) flaska för att servera mat, ofta välling, till småbarn via napp.
bottle (ww):
бутили́ровать(en) —.
cached Via: Dbnary en WikiWoordenboeken
Via: Memodata.com