flute (zn):
каннелю́ра(en) —.
(sv) grund, konkav räffla som löper vertikalt på skaftet till en kolonn eller pilaster eller på någon annan yta., канелю́ра(en) —., фле́йта(en) —., фуже́р(en) —., флейта(de) ein besonderes Trinkglas, Sektflöte.
(de) ein Blasinstrument, ein Musikinstrument.
(fi) nokkahuilu, poikkihuilu tai muu niiden kaltainen puupuhallin.
(fr) Instrument de musique.
(pl) —., вы́емочка(sv) grund, konkav räffla som löper vertikalt på skaftet till en kolonn eller pilaster eller på någon annan yta.
flute (ww):
свистеть(nl) 1. een fluit bespelen.
cached Via: Dbnary en WikiWoordenboeken
Via: Memodata.com