revenge (zn):
месть(en) —.
(fr) Peine causée à l’offenseur pour la satisfaction personnelle de l’offensé.
(fi) vastaisku vihamielisyyksiin tai loukkaukseen.
(sv) gärning som syftar till att förstöra för någon annan som tidigare förstört för en själv.
(de) —.
(pl) —., воздая́ние(en) —., мще́ние(en) —., отмще́ние(en) —., рева́нш(en) —., отмщение(fr) Peine causée à l’offenseur pour la satisfaction personnelle de l’offensé., реванш(fr) vengeance, action par laquelle on reprend sur quelqu’un l’avantage qu’il avait pris.
revenge (ww):
мстить(en) —.
(en) —.
(de) für eine als Unrecht empfundene Tat eines anderen bei diesem Rache nehmen.
(sv) utföra bestraffande handling.
(de) —., отомсти́ть(en) —.
(en) —.
(sv) utföra bestraffande handling.
Via: Dbnary en WikiWoordenboeken
Via: Memodata.com