cloche (zn):
klok(fr) —.
(de) kelchartiger Metallgegenstand, der durch Schlagen mit einem Klöppel zum Klingen gebracht wird.
(en) percussive instrument.
(lt) lt.
(no) Metallskål som brukes i kirker og tårn.
(ru) музыкальный инструмент.
(sv) metallföremål öppet nere och stängt uppe avsett att frambringa ljud.
(es) —., bel(de) kelchartiger Metallgegenstand, der durch Schlagen mit einem Klöppel zum Klingen gebracht wird.
(en) percussive instrument.
(lt) lt.
(no) Metallskål som brukes i kirker og tårn.
(pl) —., kerkklok(no) Metallskål som brukes i kirker og tårn.
(sv) klocka upphängd i anslutning till en kyrka, i ett kyrktorn eller en klockstapel., deurbel(no) Metallskål som brukes i kirker og tårn., domoor(en) foolish or silly person., idioot(en) a foolish or silly person., lomperd(en) foolish or silly person., oelewapper(en) foolish or silly person., oetlul(en) foolish or silly person., stommeling(en) foolish or silly person., sufferd(en) a foolish or silly person.
cached Via: Dbnary en WikiWoordenboeken
Via: Memodata.com
Dankzij donaties zie je op deze en volgende pagina's geen advertenties.
Wist je dat synoniemen.net een eenmansproject is? Door te doneren help je bij het voortbestaan en om advertenties hier helemaal overbodig te maken.